Nordisk mytologi

Ibland har det sagts att våra nordiska förfäder, vikingarna, inte använde sig av hästar. Det är inte sant. Vi hade förstås aldrig en lika stark hästtradition som nere på kontinenten men hästar förekom i Norden. Det fanns hästar i nordisk mytologi och vikingarna hade stor vördnad för dem. Ibland hände det att stormän begravdes tillsammans med hästar och ryttarutrustning. Den främsta anledningen till att hästar inte var vanligare i Skandinavien var den skogiga terrängen här. Skogsmarkerna var inte lämpliga att föda upp hästar i. I nordisk mytologi framställs hästarna ofta som ståtliga varelser och det är ett tecken på att vikingarna högaktade dem.

Nordisk mytologi inspirerade vikingarnas skeppsbyggen

Nordisk mytologi gav oss Sleipner

Den mest omtalade hästen i nordisk mytologi är förstås Sleipner. Sleipner var överguden Odens älskade häst. Han var en stark, grå hingst och snabbare än vinden tack vare sina åtta ben. De åtta benen representerade de åtta himmelsriktningarna och de åtta dimensionerna. Sleipner kunde galoppera både på land och genom luften. Bland vikingarna var Sleipner ett omtyckt väsen och det förekom att de namngav sina skepp efter hästen. Ibland hände det dessutom att vikingabönderna lämnade den sista kärven av säd på åkern ifall Oden och Sleipner skulle ha vägarna förbi.

Enligt sagorna i nordisk mytologi var guden Loke mor till Sleipner. Loke hade nämligen lovat en jätte, som ägde hästen Svadilfare, att jätten skulle få gudinnan Freja i lön om denne byggde en försvarsmur runt Valhall. Loke trodde inte att jätten skulle klara av det men Svadilfare var en stark häst och bygget framskred raskt. Loke blev nervös och förvandlade sig till en märr som lockade bort Svadilfare. Svadilfare parade sig med märren Loke och kort därefter födde Loke Sleipner. För att betala för all oreda han skapat var Loke tvungen att ge Sleipner till Oden.

Hästar med unika manar

Sleipner var inte den enda hästen i nordisk mytologi. I sagorna berättas det om hästen Gullfaxe som tillhörde jätten Hrungner. Gullfaxe hade gyllene man och var jättarnas snabbaste häst. En gång träffade Hrungner på Oden när han var ute och red. Han utmanade Oden på ridtävling. Gullfaxe var en snabb häst men chanslös mot Sleipner. De hade dock ridit ända till Asgård och Oden bjöd därför in Hrungner på middag. Dessvärre var Hrungner en odräglig gäst, vilket retade gudarna. Tor utmanade Hrungner på duell och vann. Tor fick hjälp av sin son Magne och som tack fick Magne hästen Gullfaxe.

Två andra hästar i nordisk mytologi var Skinfaxe och Rimfaxe. Det sades att varje morgon red ljusguden Dag över himlavalvet på hästen Skinfaxe. Varje natt red hans mor, nattgudinnan Natt, över himlen på sin häst Rimfaxe. Skinfaxe var vit och hade en bländande ljus man som lyste över hela jorden. Rimfaxe, däremot, var svart och hade en man av frost som gjorde jorden kall och mörk. Ibland droppade det vatten ur Rimfaxes man och det var det som skapade morgondaggen.

Nordisk mytologi fortsätter att fascinera

Vikingarna hyste stor respekt för hästar trots att de inte hade så många. I nordisk mytologi förekommer flera hästar och Odens häst Sleipner är den mest välkända. Den nordiska mytologin fortsätter att fascinera oss med sina legender och sagor. I populärkulturen finns det idag många exempel där den nordiska mytologin har fungerat som inspirationskälla. Den populära tv-serien Game of Thrones är ett exempel på en serie som innehåller många kopplingar till den nordiska mytologin. Det återstår att se om en åttafotad häst dyker upp i tv-serien.